Jag är så otroligt glad att jag har så underbara människor i mitt liv. Det kommer vissa perioder i livet då man verkligen behöver varandra och det känns så bra att veta att personerna runt omkring en ställer upp och respekterar en. De lyssnar på vad man har att säga och visar att de vill hjälpa till. Jag har inte tänkt på det så mycket innan men nu när jag varit med om mina två första bortgångar ganska tätt inpå varandra så känner jag verkligen hur bra det är med kompisar. Att bara prata om vad som helst, att dom bara finns där och är där när man behöver dom. När till och med folk som man knappt pratat med innan skriver eller pratar med en nu gör så att man mår bättre. När människor vill väl. Att läsa vad folk skriver om Erik på facebook värmer så otroligt mycket i hjärtat. Att veta att det finns så otroligt många underbara själar där ute som alltid kommer finnas kvar och göra samhället till de bättre. Jag är så glad att det finns så bra människor runt omkring mig som vill väl. Detta är något jag tänkt mer på nu och lagt märke till. Bara ett leènde, ett hej, hur mår du, eller vad som helst kan göra stor skillnad. Jag känner att jag kan prata öppet om mycket saker inför mina kompisar och personer jag litar på. Men dom som inte har någon att prata med på samma sätt eller som inte får frågan om hur dom mår? Hur har dom det? Alla dessa tankar börjar ju komma upp nu när man verkligen tar vara på sina kompisar och försöker visa att man uppskattar dom. Det är så himla lätt att ta människor förgivet men vad som helst kan hända och du kan mista den personen. Det behöver verkligen inte bero på döden man kan bara glida ifrån varandra och inte träffas längre. Du väljer vilka personer du vill vara med och sedan är det lätt att tänka att "det är lugnt, "hen" finns alltid.." men det är fel att tänka att så. En vacker dag står inte din kompis där när du behöver hen för att du inte visat att du behövt hen tidigare.
Jag ska nu börja ta vara på allt jag är med om och upplever i mitt liv. Min kamera/mobil ska vara med mig överallt för att kunna ta kort på saker som händer i mitt liv. Jag vill kunna kolla tillbaka och minnas stunderna senare i mitt liv. De jag vill säga med detta inlägget är väl egentligen att ta vara på tiden du har här på jorden och gör det bästa av den. Ta vara på dinakompisar och nära för att inte mista dom tidigare än vad som egentligen är meningen. Man mår så himla mycket bättre när man har människor runt om sig
som visar att dom bryr sig och visar att dom är intreserade. Jag kommer aldrig glömma mina kompisar och dom kommer leva med mig länge! Alla människor lämnar ett spår i ditt hjärta som du inte glömma. ♥

 

 

 

Nu har det gått 1 vecka sedan en ängel, hjälte och min kusin lämnade oss.
Det går inte att förstå, det är bara helt tomt. Vet inte om jag någonsin kommer
förstå att han aldrig kommer komma tillbaka.
För en vecka sedan fick jag uppleva den värsta dagen i mitt liv som jag aldrig kommer glömma.
Det finns så mycket jag skulle vilja säga men jag kan inte få fram ord för det!

Livet är som en skola men detta är en kunskap vi hade kunnat leva utan.
Varför ska livet vara så orättvist. Jag vill så gärna tro på karma och allt sånt.
Men hur går det att gå vidare från en sån här händelse och leva vidare?
Alla stunder som kommer i framtiden då det bara kommer vara en tom plats. Det kommer
saknas någon och det är du. Jag ser inte fram emot något längre.
Hur ska födelsedagar, julafton, studenter och allt annat vara utan dig där?
Jag vill inte att tiden ska fortsätta, jag vill bara stanna upp här och nu.
Jag vill inte att det ska bli sommar när jag vet att du inte är här och det kommer märkas så tydligt.
Hur går man vidare när något sånt här händer? Det är så mycket frågor men inga svar.
Jag kan bara minnas alla underbara minnen vi fått ihop. Alla kusin veckor med farmor och farfar på
sommarstället på sommaren. Du visade hur det var att vara stor, man såg upp till dig som liten.
Du fick vara ute längre på kvällarna och sov till lunch dax samtidigt som vi andra var uppe vid 9
för att kolla på sommarlovsmorgon. Alla gånger vi sprungit tillsammans alla kusiner för att bada och
du visar hur man hoppar från de höga berget eller dyker från trampolinen. När du och dom andra äldre satte
igång röda vita rosen tillsammans på sommarkvällarna och visade oss mindre hur man gör på bästa sätt.
Det finns så himla mycket minnen som jag aldrig kommer glömma. Detta känns så himla overkligt, det känns som en mardröm. Men vi ska göra dig stolt. Du gjorde saker du älskade och du följde ditt hjärta och var en stor inspiration. Du var alltid glad och possitiv och du hade alltid bra saker att säga.
Trots att det slutade med en lavin olycka är jag så otroligt glad att du hade kul och fick avsluta din tid med personer du älskade. Dina resor som du varit på är så inspirerande och du gjorde saker du tyckte om.
Vi ska göra dig stolt, vi ska fortsätta leva för dig och lyckas precis som du ville att vi skulle göra.
Vi ska ta oss ner för skidbacken och tänka på dig och hur mycket du älskade det.
Vi ska aldrig ge upp, vi ska kämpa för din skull. Det kommer vara tomt men vi får ta oss igenom det.
Jag kommer aldrig glömma dig Erik Stockelid, underbara kusin som nu gör himlen till en bättre plats!♥