Nu har det gått 1 vecka sedan en ängel, hjälte och min kusin lämnade oss.
Det går inte att förstå, det är bara helt tomt. Vet inte om jag någonsin kommer
förstå att han aldrig kommer komma tillbaka.
För en vecka sedan fick jag uppleva den värsta dagen i mitt liv som jag aldrig kommer glömma.
Det finns så mycket jag skulle vilja säga men jag kan inte få fram ord för det!

Livet är som en skola men detta är en kunskap vi hade kunnat leva utan.
Varför ska livet vara så orättvist. Jag vill så gärna tro på karma och allt sånt.
Men hur går det att gå vidare från en sån här händelse och leva vidare?
Alla stunder som kommer i framtiden då det bara kommer vara en tom plats. Det kommer
saknas någon och det är du. Jag ser inte fram emot något längre.
Hur ska födelsedagar, julafton, studenter och allt annat vara utan dig där?
Jag vill inte att tiden ska fortsätta, jag vill bara stanna upp här och nu.
Jag vill inte att det ska bli sommar när jag vet att du inte är här och det kommer märkas så tydligt.
Hur går man vidare när något sånt här händer? Det är så mycket frågor men inga svar.
Jag kan bara minnas alla underbara minnen vi fått ihop. Alla kusin veckor med farmor och farfar på
sommarstället på sommaren. Du visade hur det var att vara stor, man såg upp till dig som liten.
Du fick vara ute längre på kvällarna och sov till lunch dax samtidigt som vi andra var uppe vid 9
för att kolla på sommarlovsmorgon. Alla gånger vi sprungit tillsammans alla kusiner för att bada och
du visar hur man hoppar från de höga berget eller dyker från trampolinen. När du och dom andra äldre satte
igång röda vita rosen tillsammans på sommarkvällarna och visade oss mindre hur man gör på bästa sätt.
Det finns så himla mycket minnen som jag aldrig kommer glömma. Detta känns så himla overkligt, det känns som en mardröm. Men vi ska göra dig stolt. Du gjorde saker du älskade och du följde ditt hjärta och var en stor inspiration. Du var alltid glad och possitiv och du hade alltid bra saker att säga.
Trots att det slutade med en lavin olycka är jag så otroligt glad att du hade kul och fick avsluta din tid med personer du älskade. Dina resor som du varit på är så inspirerande och du gjorde saker du tyckte om.
Vi ska göra dig stolt, vi ska fortsätta leva för dig och lyckas precis som du ville att vi skulle göra.
Vi ska ta oss ner för skidbacken och tänka på dig och hur mycket du älskade det.
Vi ska aldrig ge upp, vi ska kämpa för din skull. Det kommer vara tomt men vi får ta oss igenom det.
Jag kommer aldrig glömma dig Erik Stockelid, underbara kusin som nu gör himlen till en bättre plats!♥