Dagen är Måndagen den 17 Februari 2014, en dag jag minns tydligare än någon annan. Något man tror aldrig ska hända, eller som man aldrig ens haft tankarna på, sånt man ser på film och nyheterna, det som inte fick hända, det var just det som hände.

Denna måndag minns jag tydligare än någon annan. Det var lite halv bra väder, en ganska tråkig och jobbig dag som många andra måndagar, och denna dag var inget undantag. Min kväll avbryts av de röster och ord jag aldrig kommer glömma. Beskedet som kom, från ingenstans och rakt in i våra liv. Allt blev tomt, jag trodde inte på det, och än idag kan jag försöka inbilla mig att han en vacker dag kommer hem, att allt bara var en mardröm. Men de få ord jag hörde skar rakt i hjärtat och lämnade ett sår som aldrig kommer läka.

Vi lär oss mycket i skolan men hur man ska reagera i en sån här situation kan man inte lära sig, det kan man bara uppleva för att förstå hur det är. Vad ska man göra? Hur ska man tänka? Vart ska jag ta vägen? Vad händer nu? Hur kommer det bli sen? Vad kommer ändras? Kommer jag glömma honom? Det är så otroligt många frågor man vill ha svar på. Många svar kommer snabbt, men många frågor kommer förbli obesvarade en lång tid.

Varför ska så många människor drabbas av att jorden bestämde sig för att göra såhär, just då, när du hade tiden i ditt liv? Något jag kan konstatera iallafall är att det inte var något straff det var inte menat att det skulle sluta såhär, det bara blev så, och just du var den olycklige.

Något jag tar med mig från min kära kusin är hur han tänkte och vad han gjorde med sitt liv. Han har inspirerat mig mer än någon annan, både med resor och jobb men även med tidigare delar i livet då han var den jag såg upp till. Min kusin kommer alltid vara en stor inspirationskälla för mig och jag kommer aldrig sluta att se upp till honom. Hans drivkraft finns fortfarande kvar i mina tankar, varje dag.

Denna händelse påverkade mitt och många andra personers liv. Hur man ska klara av att leva med detta är en obesvarad fråga, men på något sätt får man hitta kraft hos honom där uppe, han är alltid med oss. Jag saknar min kusin mer och mer för varje dag som går, tomrummet som lämnats är stort och denna dag kommer alltid finnas med oss, den kommer förbli speciell. Denna dag är din Erik och jag saknar dig mer än allt annat, för evigt älskad och aldrig glömd, en dag ses vi igen kära kusin, tills dess finns du i mina tankar. Jag saknar dig Erik Stockelid.